Om Rasen

                                              Rasbeskrivning (Kopierat från rasklubbens sida)

Wheaten terriern är en medelstor och kompakt hund. Den skall vara modig och lekfull, nyfiken och vill alltid följa med på upptåg. Den är omskriven som en mycket intelligent hund, vänlig och trogen sin ägare. Detta gör Wheaten till en utmärkt lagom tävlingshund i såväl agility, lydnad, spår, sök eller viltspår!

Men, det är också en hund med stort självförtroende och en egen vilja, så självklart ställer det lite mer krav och tålamod i träningen för att komma högst i toppen, jämfört om man köper sig en vallhund eller brukshund. men är man motiverad med sin Wheaten och har siktet inställt på att lyckas, så kan jag lova dig att man placerar sig före både en och två brukshundar i resultatlistan!

Även om Wheaten sällan startar bråk, så vänder den sällan "andra kinden" till om någon annan bjuder in till bråk. En Wheaten Terrier är just en TERRIER och man bör som valpköpare därför vara medveten om att man inte köper en spaniel eller retriever, utan just en terrier.


Pälsen

Rasnamnet betonar, förutom rasens ursprungsland och färg, även pälsens kvalitet som silkig och mjuk. En tjock, matt, glanslös och ullig päls är enligt rasstandarden ett diskvalificerande fel och ger ett icke rastypiskt intryck.

Denna felaktiga päls "faller" sällan från kroppen, utan står ut från kroppen och är mer lik en vetefärgad Kerry Blue-päls. Wheaten terriern skall ha fått sin mogna päls vid 2 1/2 års ålder. Dessförinnan genomgår pälsen en utveckling från valpstadiets ibland sträva, ibland mjuka päls, till den vuxna hundens skimrande, silkiga, löst lockiga eller vågiga vetefärgade päls.

Färgen kan variera från skimrande silver, ljust vete till en gyllene färg. Visserligen fäller inte en Wheaten, men däremot ställer pälsvården särskilda krav på hundägaren istället. Det innebär mycket kamma (under vissa perioder flera gånger i veckan) och klippning flera gånger om året, för att inte tala om allt hundbad av smutsiga hundar under regniga höstar.....

Om man inte sköter pälsen tovar den lätt ihop sig till en filtliknande massa, vilket kan vara plågsamt för hunden och resulterar ofta i att hunden måste rakas ned helt.

Är man inte intresserad av att kamma hund eller ha en hund med lugg och skägg, då är inte Wheaten rätt rasval.


Bakgrund

Det sägs att det i generationer knappt fanns en bondgård på Irland utan en arbetande Wheaten.

Livet var hårt för både människor och djur och kraven på en hund var stora. Wheaten terriern skulle vara hård och stark med hjärna och muskler nog för att kunna hävda sin ställning. Den fick inte vara stor i maten och känd för sina många gedigna kvaliteter fick den verkligen göra skäl för födan. Den vallade boskapen, utrotade skadedjur på gården, var en god jakthun och utmärkt vakthund.

Rasen användes även under lång tid till den svåra jakten på grävling och utter.


Wheaten terriern idag

I rasen återfinns inte bara framgångsrikt tävlande inom såväl bruks-,lydnads- och agility-klasser utan också godkända räddnings-, eftersöks- och jakt-hundar. Även inom äldre- och handikapp- omsorgen återfinns arbetande Wheatens. Dock är nog Wheaten terriern mest känd som en utställningshund och det är inte ovanligt med 60-70 hundar anmälda hundar i rasringen......

Wheatens har rykte om att vara frisk och sund även om ryktet fått sig törnar av dålig mentalitet och eksem. Det förstnämnda verkar främst gå hand i hand med dålig uppfostran och fel ras hos en valpköpare, men huddproblem kan man nog som valpköpare vara vaksam på.

Rasen har även en dödlig njursjukdom, PNP. Få drabbas, men anlagsbärare, eller syskon till anlagsbärare, bör inte dubbleras i stamtavlan, något man som valpköpare bör se upp med.